davidåberg.

Allting började när jag gick i sjuan. Då kände de flesta bara de som gick i samma klass som innan, för en del kom från andra skolor. Jag har gått på samma skola hela min tid i grundskolan så jag kände de flesta i min klass. Sen var det en kille som hette Kalle. Han kom från Eslöv och kände inte någon, och han gjorde inte något försök att lära känna någon heller. När vi hade gått en termin tillsammans så kände alla varandra utom Kalle.

När vi sen började andra terminen så bestämde vår klass att vi skulle driva lite med Kalle. Vi bestämde att vi skulle sprida ett rykte om Kalle. Detta var väldigt dumt tycker jag nu i efterhand. Ryktet var nämligen att vi sa att Kalle hade vårtor. Efter att detta kom ut i skolan pratade alla om det och Kalle hade absolut ingen elev att prata med. Det var ju självklart inte meningen men alla nior tyckte att vår klass var jättehäftig så det som gick från ett litet spratt gick till att vi började mobba Kalle, och helt plötsligt började det snöa. Min klass bestämde sig självklart att vi skulle attackera Kalle med snö för att bli ännu häftigare och mer respekterade av niorna. Vi gick ut på skolgården och hittade en gammal påse som vi fyllde med snö. Vi andra som inte tog hand om påsen tog så mycket snö vi kunde i händerna och gick in i korridoren där Kalle satt. Vi gick tyst fram till honom och på ett givet kommando så kastade alla snö på honom och sprang iväg. Kalle gick hem den dagen och kom inte tillbaka på ett bra tag.

Tiden gick fort fram och efter ett år så kom Kalle tillbaka till skolan. Direkt när vi såg honom så bestämde vi oss för att göra en sista taskig sak mot honom. Vi bestämde oss för att bära iväg honom till duscharna och duscha honom. Det genomfördes, och efter det var hela klassen tvungna att prata med rektorn i ett bra tag. Kalle kom aldrig tillbaka till skolan, och detta har jag insett nu på senaste tiden att allt detta ville jag egentligen inte göra, men man kan ju inte säga ifrån för då förlorar man all respekt från kompisarna.  Visserligen tyckte inte jag att det var så kul, utan det var mest fel.

Självklart hade jag kunnat säga ”nej” men det är inget man gör när man går på högstadiet. Då gör man allt för att bli klassad som ”cool” och inte som ”töntig”. Men egentligen så är det inte så stor skillnad på en så kallad ”tönt” och en ”cool”-person. Den enda skillnaden är ju att ”tönten” har vågat säga nej, till skillnad från den ”coola”. För att sedan runda av detta inlägg också, var inte feg, våga säga nej om det är något som du tycker är fel och säg till de personer som gör fel så blir det bättre för alla. Kalle heter egentligen något annat.

Tack för mig.

Många ungdomar har bloggar nuförtiden. Men de flesta tänker inte på vad de skriver. Det finns väldigt många olika sorters bloggar, modebloggar, bloggar om ingenting eller helt enkelt bloggar om vad skaparen har gjort idag. Bloggar är ett väldigt bra sätt att skriva av sig, men man måste tänka på vad man skriver. Man får till exempel inte skriva stötande saker till folk och liknande saker. Man får inte heller lägga upp bilder på folk som inte tillåter eller vill att man lägger upp bilderna. Man får ju självklart lägga upp bilder på sig själv men man får ju tänka på vilka sorters bilder man lägger upp. Allt man lägger upp på internet sparas ju i domänens databas, så man kan aldrig ta bort en bild helt.

Somliga videobloggar också och även där ska man ju tänka på vad man säger, för de videor man spelar in och lägger upp på till exempel YouTube, sparas även i deras databas. De som skriver bloggar och tänker väldigt mycket på vad de skriver, tror jag glömmer bort det efter ett tag, precis som alla andra människor glömmer saker.

Någon gång kanske man skriver något dumt om någon för att den personen varit taskig under dagen, men man kanske ångrar det man skrev redan dagen efter, och det kan ju tolkas på ett dåligt sätt av den personen som blogginlägget handlade om. Så just därför bör man alltid tänka på vad man skriver på nätet, för det mesta tolkas negativt av läsarna.

De flesta ungdomar nuförtiden är även medlemmar på olika Communitys, till exempel Facebook, MySpace, Bilddagboken och liknande, där tror ungdomarna att de kan lägga upp vilka bilder som helst, och sen tar bort dem och tror att de är helt borta. Detta är inte sant då varje bild som läggs upp sparas och ägarna till hemsidan äger därmed rättigheterna till bilderna.

För att runda av det här inlägget, tänk alltid på vad ni lägger ut på internet! Tack för mig.

Trevligt att ni har hittat hit! (: